Münchens (nästan) bortglömda bryggerier
Den som tänker på öl och München tänker förmodligen i första hand på de sex bryggerier som medverkar på Oktoberfest. En gång i tiden konkurrerade dock mer än tjugo bryggerier om kunderna i den bayerska huvudstaden. Följ med på en resa i det förflutna och se vad som hände med dem som försvann.
Paulaner, Löwenbräu, Spaten, Hacker-Pschorr, Augustiner och Hofbräu. Det är de sex Münchenöl som i dag serveras på Oktoberfest och som för många är synonyma med stadens bryggeriutbud. Det finns förvisso andra bryggerier som är aktiva i den bayerska metropolen, som Giesinger Bräu och det återupplivade Münchner Kindl. Det går dock inte att jämföra med hur det var runt år 1900, då det fanns 22 bryggerier i staden. Tekniska landvinningar hade då gjort det möjligt att bedriva ölbryggning i stor skala och öl blev en av Münchens främsta exportvaror.
Detta förändrades dock i samband med första världskriget, som ledde till råvarubrist, minskad produktion och förlust av Münchenbryggeriernas upparbetade exportmarknader. Kriget satte dock bara extra fart på en process som startat redan tidigare med ökad industrialisering, ny kylteknik och uppkomsten av stora aktiebolag som skärpte konkurrensen ytterligare. Bryggerier som inte kunde eller ville investera stod sig slätt mot de växande storföretagen. Följden blev en våg av sammanslagningar och nedläggningar, som ledde till att det snart bara fanns en handfull ölproducenter kvar i München.
En av alla sammanslagningar ägde rum 1972, då de två bryggerierna Hacker och Pschorr slogs samman till det i dag välkända Hacker-Pschorr (som i sin tur numera är en del av Paulaner Brauerei Gruppe). Alla gamla bryggerinamn har dock inte överlevt, utan har helt gått upp i andra bryggerier och mer eller mindre försvunnit ur folks medvetande. Ett sådant exempel är Mathäser-Bräu, som togs över av Löwenbräu redan 1907. Samma öde mötte 1921 Unionsbräu, en gång Münchens näst största bryggeri. Thomas-Bräu försvann i sin tur in i Paulaner 1928. En av de mer intressanta historierna rör Franziskaner-Leist-Bräu, som delades redan 1842, då Josef Sedlmayr köpte Leistbräu från sin bror Gabriel. Syskonrivaliteten tog slut 1922, då båda bryggerierna slogs samman och gick upp i Spaten-Franziskaner (i dag precis som Löwenbräu ägt av AB Inbev).
Andra bryggerier som försvunnit från Münchens öllandskap är Berg-Bräu (delvis uppköpt av Löwenbräu 1907), Eberl-Bräu, Gerner-Bräu (uppköpt av Löwenbräu 1919), Kloster Brauerei St. Anna, Kochel-Bräu, Schwabinger Bräu, Wagner-Bräu (delvis uppköpt av Löwenbräu 1939) och Schneider Weisse (som så klart finns kvar som bryggeri, men inte i München utan i Kelheim). Bürger-Bräu (uppköpt av Löwenbräu 1921) och Sternecker-Bräu har inte bara gått till historien som före detta Münchenbryggerier, utan som två platser intimt förknippade med en mörk del av stadens historia; i det förra gjorde nazisterna sin ökända ölkällarkupp 1923 och i det senare blev Hitler 1919 medlem i det som blev NSDAP.
Källa: Hallo München
