Martin Luther reformerade inte bara den kristna kyrkan på 1500-talet. Han var även en hängiven öldrickare, vilket flera citat från tiden visar. Särskilt förtjust var han i ett öl där malten spelar en stor roll.
Under medeltiden drack invånarna i centrala och södra Tyskland något som kallades Kofent, ett tunt öl med låg alkoholhalt. Det ska närmast ses som ett alternativ till vatten, som vid den här tiden vare sig sågs som eller var särskilt hälsosamt att dricka. Men genom att värma upp vattnet minskade man bakteriemängden och fick därmed något som gick att dricka – även av barn, som ofta fick Kofent till frukost i form av soppa med brödbitar i.
Martin Luthers fru Katharina von Bora hade varit nunna och visste därmed hur man bryggde öl. På den här tiden var ölbryggning huvudsakligen en kvinnlig syssla och ingick i de dagliga bestyren tillsammans med brödbakning och matlagning. Vid särskilt festliga tillfällen hände det dock att makarna Luther drack öl från Einbeck (kallat Ainpöckische Bier), vilket sågs som en extra fin specialitet. Ett av reformatorns mest kända citat lyder följaktligen också: ”Der beste Trank, den einer kennt, wird Ainpöckisch Bier genennt” (”Den bästa dryck någon känner till kallas Ainpöckish Bier”).
Så hur var det då med malten? Jo, öl från Einbeck hade extra hög stamvörtstyrka och fick således högre alkoholhalt än andra öl. Det gjorde i sin tur att det fick längre hållbarhet och kunde transporteras över längre sträckor. För att få till en hög stamvörtstyrka krävs, som alla bryggare vet, mycket malt. Så vi kan med viss säkerhet säga att när det kom till öl så föredrog i alla fall Martin Luther det starka och maltiga. I dag känner vi för övrigt stilen som bocköl, vars namn kommer från det bayerska uttalet av Ainpöckische Bier, Oanpock, som senare blev Bockbier.
