I början av 1970-talet hade Östtysklands styrande parti SED fått nog av befolkningens stora ölkonsumtion. En tydlig order gick ut: DDR behöver ett alkoholfritt öl! 1973 kunde östtyska bryggare presentera ett öl som finns kvar än i dag.
Redan 1895 gjordes det försök i Tyskland med att ta fram alkoholfria öl genom att helt enkelt avbryta jäsningsprocessen i förtid. I början av 1900-talet introducerades de tre ölen Malzgold, Reformbier och Perplex i nordtyska Flensburg. Succén uteblev dock och ölen blev inte långlivade. I samband med 1920-talets alkoholstopp i USA introducerades också ett antal alkoholfria öl i ”staterna”, men dessa försvann raskt när förbudstiden tog slut i början av 1930-talet.
Det blev istället schweizarna som lyckades ta fram det första framgångsrika alkoholfria ölet. Bryggeriet Feldschlösschen i Rheinfelden i kantonen Aargau (ej att förväxla med bryggeriet med samma namn i tyska Dresden) tog redan på 1930-talet fram ölet Ex Bier, som ett svar på den nykterhetsvåg som svepte över landet. 1965 kom bryggaren Hans Hürlimann på ölet Oro, som han under tre år utvecklat med en speciell jästsort. Ölet hade en alkoholhalt under 0,5 procent och lanserades under de följande åren i bland annat Tyskland, Österrike, Frankrike, England och USA. 1972 ändrades dock namnet till Birell.
Men hur var det nu med Östtyskland? Jo, sedan 1956 rådde det nollpromillegräns i trafiken i DDR, liksom i de flesta andra stater bakom järnridån. Dessvärre var östtyskarna ganska förtjusta i sitt öl; mellan 1960 och 1981 ökade ölkonsumtionen med 52 procent till 144 liter per person och år. Det styrande socialistpartiet SED (Sozialistische Einheitspartei Deutschlands) beslutade därför att ett alkoholfritt öl skulle tas fram i ”arbetarnas och böndernas paradis”. Uppdraget att utveckla ölet gick till bryggmästaren Ulrich Wappler från (numera nedlagda) Engelhardt Brauerei i Berlin, berättar bloggen Ostkoster.
Runt Wappler skapades en arbetsgrupp bestående av fyra personer, som skulle ta fram det första östtyska ölet med en alkoholhalt på max 0,5 procent. Efter många försök fick gruppen 1972 framgång med en brygd som man också sökte patent för. Ölet hade en stamvörtstyrka på sju procent och innehöll mindre än en halv procent alkohol. Dessvärre smakade det inte så bra. För att råda bot på detta gjorde Wappler något förbjudet – han kontaktade en person i Västtyskland. Närmare bestämt en professor Donhauser från universitetet i München, som hjälpte sina östtyska kollegor med tips på hur smaken kunde förbättras.
Resultatet av Wapplers vedermödor blev ölet Aubi – en förkortning av Autofahrerbier (bilföraröl). Aubi presenterades för första gången inför publik på mässan i Leipzig 1973. Ölet väckte också intresse i den kapitalistiska västvärlden och från 1986 exporterade Engelhardt Brauerei de alkoholfria ölen Foxy Light till Michigan i USA och Berolina till England. På 1980-talet bryggdes Aubi även av det så kallade folkägda bryggeriet Rosenbrauerei Pössneck i Neustadt, Thüringen. Produktionen stoppades 1990, efter murens fall. Sedan 1998 är varumärket Aubi registrerat av Dingslebener Bierspezialitäten i Thüringen, som i dag brygger Östtysklands första alkoholfria öl med ett något förändrat recept.
Bloggen Ostkoster drivs av journalisten Patrick Ziob. Han är född i Düsseldorf, men har i många år bott i östra Berlin och nu Sachsen. I bloggen skriver han om sin kärlek till östra Tyskland, om människorna, regionerna och de lokala produkterna från Berlin, Brandenburg, Mecklenburg-Vorpommern, Sachsen-Anhalt, Sachsen och Thüringen.
