Hur ölet smakade i medeltidens Bremen berodde framför allt på den aktuella kvaliteten på den viktigaste ingrediensen – vattnet. Den var minst sagt varierande eftersom vattnet togs direkt från floden Weser där även stadens avföring hälldes ut.
I medeltidens Tyskland var ölbryggning en lika naturlig del av hushållssysslorna som brödbakning. Bryggningen skedde i regel i direkt anslutning till bakningen, eftersom det då fanns tillräckligt med jäst i luften för att ölet skulle jäsa. Detta gällde inte minst i Bremen, en stad som lär ha en av Tysklands äldsta bryggartraditioner. Genom handelsförbundet Hansan skeppades stora mängder öl redan på 1200-talet till platser som Skandinavien, Holland, Belgien och England.
Hur smakade då medeltidens öl från Bremen? Olika, är nog det korrekta svaret. Detta berodde alltså främst på att vattnet togs från floden Weser, som inte bara var en viktig vattentäkt, utan också tjänade som avlopp för stadens invånare. Moderna påfund som toaletter fanns inte vid denna tid, utan folket gjorde sina behov direkt i hinkar eller liknande, som sedan helt sonika tömdes i floden. Detta fick stadens bryggare att dagen innan bryggning sätta upp skyltar där man uppmanade Bremens invånare att inte tömma latrinen just den dagen.
Det var först i mitten av 1800-talet som staden Bremen gjorde något för att förbättra situationen. Man anlitade då affärsmannen Heinrich Alfes, som fick ansvaret för att förbättra stadens sanitet. Alfes organiserade arbetslag, som med häst och vagn åkte genom stadens gator och samlade in avfallshinkarna. Han införde också en allmän ”dumpningsplats”, där invånarna kunde tömma sin latrin och annat skräp de sopade upp utanför sina hus. Detta kördes sedan till orten Arsten, i dag en del av södra Bremen, där man omvandlade avfallet till gödningsmedel. Även om Arstens invånare klagade på dålig lukt, hade Heinrich Alfes i alla fall bidragit till att göra Weser lite renare.
Källa: Weser-Kurier
