I
Köln kan öldrickarna få en nyupphälld öl varje minut, medan man i Bayern får ett
mindre ölfat att dricka ur. Förklaringen handlar om logistik och bayerska
folkfester.
Många som besöker Köln förundras över de små
glas som stadens ölstolthet, kölsch, serveras i. Det klassiska kölschglaset, Stange, rymmer tjugo centiliter och
fylls kontinuerligt på av kyparen (Köbes)
tills öldrickaren själv säger stopp. Det lilla glaset väcker även viss
munterhet hos många bayrare som är vana vid betydligt större glas, som den vid
folkfester vanliga enliterssejdeln (Mass),
och som därför ofta ger Rhenlandets glasvariant öknamn som exempelvis ”provrör”.
I Köln kan servitörerna – Köbes – servera öl i parti och minut (foto: Deutschen Brauer-Bund).
Men
varför är glasen olika stora?
Enligt många experter hittar vi svaret i bayersk öltradition. I Bayern har det
alltid varit tradition att dricka stora mängder öl i samband med årets folkfester,
där besökarna ofta är många och sitter tätt. Detta leder i sin tur till vissa
logistikproblem, eftersom det är svårt för serveringspersonalen att hinna komma
med ny öl i samma takt som den dricks upp. Att servera en liter på en gång blir
då ett sätt att klara av att möta gästernas efterfrågan. Medan kölsch hälls upp
och serveras i parti och minut, måste alltså bayrarna själva så att säga hålla i
förvaringskärlet.
Den
genomsnittlige kölschdrickaren kan
alltså sägas ha färskare öl framför sig, medan bayraren i regel har mer. Ur
psykologisk synvinkel finns det också en skillnad. Kölschdrickarna kan helt
sanningsenligt säga att de druckit 22 öl, när deras vänner i Bayern ”bara” fått
i sig fyra (eller åtta om man dricker ur det vanligare halvliterglaset Halbes). Den genomsnittlige tysken
dricker för övrigt 110 liter öl varje år. Motsvarande siffra i Bayern är 200
liter, vilket motsvarar 1 000 kölschglas.
