Den ljusa lagern har kommit att dominera ölvärlden. Tyska forskare har nu spårat upp det bryggeri där det ljusa ölets framgångssaga en gång började – och det ligger i Bayern.
Under tusentals år drack människor bara överjäst mörk öl, men i dag uppgår dessa öls marknadsandel bara till cirka tio procent. Rollen som världens populäraste öltyp innehas numera istället av underjästa ljusa öl, som pilsner och den för Bayern typiska helles. Under- och överjästa öl bryggs med olika jästsorter och forskare vid Forschungszentrum Weihenstephan für Brau- und Lebensmittelqualität har nu hittat ursprunget till den jäst som banade väg för den ljusa lagern. Jästen användes med största sannolikhet först på Hofbräuhaus i München under den bayerske hertigens och kurfurstens Maximilian I regeringstid.
Från början använde ölbryggare den vilda jästsorten Saccharomyces cerevisiae för att skapa överjästa öl (ale). På grund av jästens känslighet mot kyla kunde dessa dock bara bryggas vid varmt väder. Detta ändrades med den nya jästsorten S. pastorianus, som skapades genom en korsning mellan S. cerevisiae och en sort kallad S. eubayanus och som möjliggjorde bryggning av underjästa öl (lager) vid lägre temperaturer. Genom att studera jäst från många olika regioner i Centraleuropa samt Georgien, har forskarna i Weihenstephan lyckats ta reda på när och var denna korsbefruktning skedde. Enligt deras data hände det hela i början av 1600-talet, i den lilla byn Schwarzach i östra Bayern, när en stam S. eubayanus förorenade en sats öl som bryggts med S. cerevisiae.
Den bayerska renhetslagen (Reinheitsgebot) från 1516 tillät bara bryggning av underjäst öl (lager), medan det i angränsande Böhmen även producerades överjäst veteöl med S. cerevisiae. Veteölet var också populärt i Bayern och importerades dit i stora mängder, vilket ogillades av stormännen i Bayern. 1548 gav därför den bayerske hertigen Wilhelm IV, känd som den Ståndaktige, specialtillstånd till baron Hans VI von Degenberg i Schwarzach att brygga och sälja veteöl i de områden som gränsade mot Böhmen.
När Maximilian I tog över bryggerirättigheterna i Schwarzach 1602 lät han sina bryggmästare ta med sig jästen från byns veteölsbryggeri till hovbryggeriet i München, där man började brygga överjästa öl i samma lokaler som de underjästa. Vid samma tid etablerade sig även bryggare från Harzbergen i München, som även de bryggde överjästa öl med S. cerevisiae. Detta gjorde att S. cerevisiae kom i kontakt med stammar av S. eubayanus, inklusive mer köldtåliga varianter som kommit från Oberpfalz eller Harz. På så sätt uppstod den nya jästsorten S. pastorianus, som gjorde att bryggarna på Hofbräuhaus snart lärde sig brygga starka, underjästa öl.
S. pastorianus stora fördel är att den jäser utmärkt även vid temperaturer under tio grader Celsius, vilket gör att den inte bara fungerar bra på vintern, utan även bidrar till en mer kontrollerad ölbryggning. Enligt forskarna var det just de tekniskt avancerade bryggerimetoder som användes i München som, tillsammans med bryggarnas vilja att dela med sig av sin kunskap (och jäst), gjorde att lagerölstilar som helles, pilsner och märzen kunde erövra världen.
Källa: Spektrum.de
