I måndags kom jag hem
från en femdagarsresa till München. Det som skulle blivit en rolig tripp i
ölets tecken, blev istället en något mer dämpad historia.

I år fyller den tyska renhetslagen (Reinheitsgebot) 500 år, vilket firas med pompa och ståt på många håll
i Tyskland. Extra festligt är det så klart i Bayern, eftersom det var här som
lagen en gång nedtecknades. Helgen 22-24 juli var det den bayerska huvudstadens
tur att stå som värd för ett kalas till ölets ära.

Allt klart för den traditionella Schäfflertanz, som ursprungligen bara dansades av Münchens ölfatstillverkare (foto: Niclas Samuelsson).

Festivalen hann dock
bara vara igång i knappt sex timmar när beskedet kom att nio människor –
varav de flesta mycket unga – skjutits till döds vid ett köpcentrum utanför
staden. I det tidiga skedet var det mycket som var osäkert om vad som hände.
Rykten gick om att det var tre gärningsmän och att det även pågick attentat
inne i staden. Många människors nerver låg minst sagt på utsidan. Med det läge
som är i världen nu, är det så klart lätt att tro att det rör sig om ett
terrordåd med islamistiska förtecken. På morgonen dagen efter hade dock läget
klarnat så mycket att sådana tankar kunde uteslutas. Denna gång rörde det sig
om en ensam gärningsman med stora psykiska problem. Då hade dock arrangörerna
redan beslutat att ställa in resten av ölfestivalen, efter att ha haft ett
krismöte med alla inblandade på fredagskvällen.

Var det då rätt att
ställa in? Visst, på ett sätt är en ölfestival helt obetydlig i skenet av vad
som hänt. Unga, oskyldiga människor har offrat sina liv på grund av en psykiskt
instabil individs handlingar. Att många inte känner för att festa och ha roligt
då går att ha all förståelse för. Säkerhetsläget gjorde att många andra
evenemang också ställdes in, bland annat en ungdomsfestival. Å andra sidan kan inte
handlingarna göras ogjorda. Att stoppa en festival förändrar ingenting.

Nu var det dock
inte bara det hundratalet bryggerier som var på plats som var involverade i
beslutet. Under festivalen medverkade också hundratals andra människor;
musiker, cateringfirmor, elektriker, tekniker med mera. För deras skull var man
tvungna att fatta beslut om de fortsatta aktiviteterna senast vid midnatt på
fredagen. Som säkerhetsläget var vid den tidpunkten är det lätt att förstå att
man ställde in. Enligt uppgifter ska även festivalens försäkringar slutat
gälla, vilket i så fall ska ha underlättat arrangörernas beslut.

Hade man däremot väntat
med beslutet till lördagsmorgonen hade det säkert gått att genomföra
festivalen, men kanske något dämpad. De som känt sig alltför obekväma kunde
alltid välja att utebli. Man kan också fundera på vad man gjort om detta dåd
hade inträffat under Oktoberfest, en tillställning som omsätter närmare tio
miljarder kronor varje år.

Bland mycket annat visades historisk bryggning upp på festivalen (foto: Niclas Samuelsson).

Den inställda
festivalen kan bli ekonomiskt kännbart för de småbryggerier som lagt ner
tid och pengar för att komma till München, och som säkert också räknat med en
del intäkter. Frågan är om de kommer få någon ersättning. Även för besökarna
får det konsekvenser. Jag hörde till exempel talas om vissa som åkt ända från
Australien för just detta tillfälle. Nu går det utmärkt att turista och dricka
öl i München i alla fall, men självklart måste det kännas snopet. Någon ny
festival går inte att arrangera i brådrasket, eftersom det bland annat kräver
att man ”bokar upp” gator och torg som ska stängas av i flera dagar.

Det jag och många
tusen andra hann uppleva av festivalen var i alla fall trevligt. Bra väder,
historisk bryggning, traditionell musik och dans och massor av bayerska
bryggerier, gjorde att festivalen hade alla förutsättningar att bli något att
minnas. Nu fick istället sorgen, hatet och rädslan segra.