Sol och sommar betyder för många tyskar – och turister – en trevlig eftermiddag och kväll i ölträdgården. Men vad definierar egentligen en ölträdgård – eller Biergarten? Vi reder ut begreppen med en bayersk intresseförening.

En ölträdgård – eller Biergarten – är en speciell typ av restaurang, där man äter och dricker utomhus i en stor park- eller trädgårdsliknande miljö. Ofta används dock termen generellt om alla typer av utomhusserveringar där det serveras mat och dryck – främst öl. En Biergarten är dock inte alltid en Biergarten, även om många restaurangägare gärna sätter upp skyltar med detta ord vid entrén till sin uteservering. Det menar den bayerska organisationen VEBWK, som arbetar för att bevara den bayerska värdshuskulturen.

I Bayern är det ganska strikt reglerat vad som får kallas Biergarten och inte. Detta görs genom den bayerska ölträdgårdsförordningen – Bayerischen Biergarten-Verordnung – som alla krögare måste ha koll på. Den som uppfyller kriterierna får nämligen tillstånd att, till skillnad från andra, ha öppet för servering mellan klockan 07.00 och 23.00. Förordningen anger också vilka kriterier som stället bör uppfylla för att det ska vara en Biergarten.

Enkel möblering och skuggande träd är saker som förknippas med riktiga ölträdgårdar (foto: Königlicher Hirschgarten).

Förordningen innehåller inte någon exakt definition av vad som är en Biergarten i den mening som avses i texten. Tidigare tolkningar ger dock viss fingervisning om vad som gäller. Verksamheten måste till exempel bedrivas på traditionellt sätt, vilket innebär:

  • Att det måste vara möjligt att själv ta med sig något att äta.
  • Möbleringen ska vara rustik och bordsdekorationerna får inte vara överdrivna.
  • Det måste finnas en separat öltappsanläggning.
  • Det ska vara möjligt med självservering.
  • Menyn för mat och dryck ska skilja sig mellan inomhus- och utomhusytor.

Området måste också ha en ”trädgårdskaraktär”. Idealbilden är att det ska gå att sitta under stora träd som ger skugga. Mindre trädgårdar, som omges av vägar, gator och bostadshus i annars mindre bevuxna områden, motsvarar inte nödvändigtvis detta ideal. Dessutom ska verksamheten i princip bara bedrivas när det är bra väder under den varma tiden på året.

I många delar av Bayern är det tradition att ta med sig egen mat till ölträdgården, dock inte i Franken (foto: Bayerischer Brauerbund).

I Franken finns det många ölträdgårdar som uppfyller de flesta av ovanstående kriterier, men där du inte får ta med dig egen mat (vilket i motsats till andra delar av Bayern inte heller hör till traditionen). Men det är nog få som inte skulle kalla dessa för traditionella ölträdgårdar ändå. Därför finns det anledning att vidga definitionen en aning. För att kallas ”traditionell ölträdgård” bör stället då ha

  • de karaktäristiska dragen av en ölträdgård i den mening som anges i ölträdgårdsförordningen

eller

  • ha de karaktäristiska dragen av en ölträdgård i den mening som anges i ölträdgårdsförordningen, förutom att gästerna inte får ta med sig egen mat och dryck

samt

  • att ölträdgården ligger i anslutning till ett bryggeri eller ett bryggeris utskänkningsställe (ibland kallat ölkällare – Bierkeller).

Källa: Verein zum erhalt der Bayerischen Wirtshauskultur