Alla som någon gång försökt kasta ett ölunderlägg i en rak linje vet att det är svårt. Nu har forskare i fysik vid universitetet i Bonn kommit på varför det är så.

Ölunderlägg har som främsta uppgift att skydda bordsskivan från oönskade fläckar. Men ibland används de också som frisbeear, ofta med resultatet att de far iväg i helt fel riktning. Varför det är så har forskare vid Helmholtz-Institut für Strahlen- und Kernphysik i Bonn tagit reda på i en studie, som publicerats i European Physical Journal Plus. Den visar bland annat att med vanlig kastteknik kommer underlägget senast efter 0,45 sekunder att avvika från den ursprungliga banan. Det är dock lite bättre än spelkort, som seglar iväg efter 0,24 sekunder, och CD-skivor, som bara behöver 0,8 sekunder för att hamna fel.

Fysikforskarna Christoph Schürmann, Johann Ostmeyer och Carsten Urbach med sin kastmaskin för ölunderlägg (foto: Universität Bonn).

Orsakerna hittar vi i samspelet mellan gravitation, bärighet och bevarandet av rörelsemängdmomentet (eller vinkelmomentet). Kort efter kastet får gravitationen underlägget att luta lätt bakåt, så att det får ungefär samma vinkel som ett landande flygplan. Detta skapar bärighet med tyngdpunkten i den främre tredjedelen av underlägget, som normalt får det att ”tippa över”. Men eftersom ölunderlägg vanligen kastas som en frisbee, skapas istället rotation som stabiliserar flykten, men som istället får underlägget att dra iväg i sidled. Samtidigt vänder det sig uppåt, så att det roterar likt ett hjul och får underskruv (backspin). Detta gör att det snabbt tappar höjd och faller till golvet – ett beteende som för övrigt karaktäriserar alla platta, runda föremål.

Idén till studien fick forskarna från Bonn när de besökte ett fysikerevent i München. Efter en runda i stadens ölstugor uppstod frågan om varför ett kastat ölunderlägg beter sig som det gör. Vid återkomsten till Bonn angrep forskarna frågan på sedvanligt vetenskapligt vis. De byggde en kastmaskin för ölunderlägg och spelade in kasten med höghastighetskamera. På så sätt kunde de se om deras teoretiska antaganden stämde med observationer av verkligheten. Forskarna medger att projektet inte har någon praktisk användning. Värdet ligger istället i processen och hur det går att få högre kunskap om något – från observation och problemformulering till teori och praktiska experiment, skriver IDW Online.