Den som besöker festplatsen Theresienwiese i München kan inte undgå att se den stora Ruhmeshalle (”Hall of Fame”). Den uppfördes 1853 på order av den bayerske kungen Ludwig I för att uppmärksamma framstående bayrare. Bland byster av politiker, vetenskapsmän, konstnärer och uppfinnare finns också en ölbryggare – Joseph Pschorr. Han var en av de första att visa Münchenborna att det går att bygga ett storbryggeri bara viljan är stark nog.
Joseph Pschorr föddes den 2 juni 1770 på gården Stürzerhof i Kleinhadern, som i dag är en del av München. Vid femton års ålder lämnade Joseph gården för att bli bryggarlärling på Münchenbryggeriet Oberkandler Bräu. Efter att åter ha tillbringat några år på föräldrarnas gård, återvände han till bryggerivärlden 1793. Samma år gifte han sig med Maria Therese Hacker, dotter till Peter-Paul Hacker, som ägde Hackerbräu. Han erbjöd sin svärson att köpa verksamheten för 34 000 gulden. För att göra detta var Joseph Pschorr tvungen att skuldsätta sig rejält, men kunde 1797 ändå titulera sig bryggeriägare. Detta blev starten på en framgångssaga utan like.
Runt år 1800 hade München bara 40 000 invånare, men historiska skeenden som den industriella revolutionen gjorde att staden växte lika snabbt som medborgarnas törst. Pschorrs öl var extra eftertraktad och snart hade bryggeriet svårt att möta efterfrågan. I början av 1800-talet dubblades bryggeriets storlek första gången och snart var Joseph Pschorr den viktigaste ölbryggaren i München. Som ordförande i Handwerksvierer, en organisation som tillät nya bryggare att etablera sig i staden, tog han 1808 in en ny medlem i form av Gabriel Sedlmayr (den äldre). Vad Joseph då inte visste var att familjen Sedlmayr med sitt Spatenbräu skulle bli hans värsta konkurrenter och bidra till hans bryggeris nedgång.
1808 köpte Pschorr en bit mark där han byggde en lagringskällare vars storlek aldrig tidigare skådats. Den täckte 4 000 kvadratmeter, hade en lagringskapacitet på 35 000 hektoliter och lär ha kostat 400 000 gulden att bygga. I folkmun fick byggnaden namnet ”Ölfästningen”. 1820 tog Pschorr över den konkursade Bauernhanslbräu, som han förvandlade till sitt andra bryggeri – Pschorrbrauerei. 1823 kunde Pschorrs två bryggerier producera 80 000 hektoliter öl, vilket var mest av alla i München.
Inte ens ett bakslag i form av en brand 1825, som ödelade bryggeriet på Hackerbräu, kunde stoppa Joseph. Han tog själv ledningen av släckningsarbetet och bidrog till att närliggande byggnader klarade sig. Skadorna uppgick till 80 000 gulden, men istället för att ta emot ekonomisk hjälp köpte Pschorr de närliggande husen, rev dem och byggde ett nytt bryggeri för 150 000 gulden. Bryggeriet byggdes i rekordfart och bara några veckor efter branden kunde verksamheten återupptas.
Den 21 september 1834, vid 64 års ålder, överlät Joseph Pschorr bryggerierna till sina två yngsta söner. Georg Pschorr tog över Pschorrbrauerei medan Matthias Pschorr fick ansvaret för Hackerbräu. Genom lottning fick Matthias tillgång till den norra delen av ”Ölfästningen”, medan den södra gick till Georg. Joseph Pschorr kvarstod officiellt som chef över båda bryggerierna, men i realiteten hade sönerna fria händer.
Joseph Pschorr var gift fyra gånger och överlevde tre av sina fruar. Totalt fick han tjugo barn, som dock inte alla fick leva till vuxen ålder. Pschorr själv dog i München den 3 juni 1841, dagen efter sin 71-årsdag. Redan innan sin död hade han låtit bygga en monumental familjegrav på Münchens Alten Südlichen Friedhof. I sitt testamente gav han inte bara stora bonusar till sina anställda, han finansierade även barnhem, sjukhus, ett institut för blinda, en fond för fattiga och en kyrka. 1898 fattades så beslutet att placera en byst av den store bryggaren i Ruhmeshalle.
Joseph Pschorr behövde aldrig uppleva hur hans bryggerier hanns ikapp och passerades av såväl Spaten som Löwenbräu. Josephs söner fortsatte visserligen att expandera båda bryggerierna, men skonades inte från olyckor; 1878 brann hela ”Ölfästningen” ner. 1881 omvandlade Matthias Pschorrs son Hackerbräu till ett aktiebolag och 1922 gjorde brodern Georgs efterlevande detsamma med Pschorrbrauerei. 1972 slogs de två bryggerierna samman till Hacker-Pschorr Bräu AG, vilket senare uppgick i Schörghuber Gruppe, som i dag äger sjuttio procent av Paulaner Brauerei Gruppe, där Hacker-Pschorrs öl också bryggs. Resterande trettio procent av Paulaner ägs av Heineken.
Källa: Brauwelt
Comments are closed.