Bara Bier

På lördag är det dags, då startar årets höjdpunkt för många ölälskare: Oktoberfest i München. Festivalens historia sträcker sig drygt 200 år tillbaka i tiden. Här är några historiska milstolpar.

17 oktober 1810
Historiens första Oktoberfest öppnas med en stor hästtävling. Anledningen är bröllopet mellan den bayerska kronprinsen Ludwig och prinsessan Therese av Sachsen-Hildburghausen, som ägt rum fem dagar tidigare. Platsen är en äng i vad som då var utkanten av München. För att hedra bruden får ängen namnet Theresienwiese.

1811
Bayerns jordbrukssällskap bestämmer sig för att upprepa fjolårets festligheter. Man ser det som en bra möjlighet att visa upp resultatet av böndernas vedermödor.

1818
Den första karusellen och gungan ställs upp på Theresienwiese. Därefter blir det fler och fler åkattraktioner för varje år; i dag kan besökarna välja mellan ett drygt hundratal.

1850
Statyn Bavaria, föreställande en slags bayersk Moder Svea, avtäcks och vakar sedan dess över Oktoberfest.

1885
Den första kycklinggrillen öppnar och en trend föds. Numera äter festbesökarna ungefär en miljon grillade kycklinghalvor varje år.

1886
För första gången finns det elektricitet på Oktoberfest. Det blir startpunkten för ännu fler nervkittlande karuseller och ett hav av lampor. Visste du förresten att Albert Einstein en gång arbetade som elektriker på Oktoberfest?

1910
Oktoberfest firar hundra år.

1913
Festtältet Bräurosl får en ny byggnad. Med sina 4 000 kvadratmeter och 12 000 sittplatser är det det största festtältet vid den tiden.

1949
Första Oktoberfest efter andra världskriget. Det här är också året som Löwenbräus berömda lejon gör entré vid bryggeriets festtält. De andra tältägarna är inte så roade av det rörliga och rytande lejonet, men det får ändå vara kvar.

1950
För första gången invigs Oktoberfest med att Münchens borgmästare slår tappen i den första tunnan och säger de bevingade orden ”O’zapft is!” Hela sjutton slag krävs innan tappen är i, vilket än i dag är ett mindre smickrande rekord.

1980
Tragedin slår till. Den 26 september briserar en bomb vid huvudentrén. Tolv festbesökare dödas och 200 skadas. Gärningsmannen, en student från Schwaben, dör själv i explosionen. Han kan knytas till en nynazistisk terrororganisation, men hans motiv är fortfarande okända. I dag finns ett minnesmärke på platsen för attentatet.

1981
En kväll är besökarna i Hofbräus fettält extra törstiga – så törstiga att ölet håller på att ta slut. För att lösa situationen tar tältägaren hjälp av sina grannar. Så kom det sig att det under några timmar serverades öl från Paulaner i Hofbräus tält.

2010
Oktoberfest firar 200-årsjubileum. I en speciell jubileumsavdelning får besökarna chansen att fira Oktoberfest som man gjorde förr i tiden. Arrangemanget skulle bara finnas under jubileet, men blev så populärt att det blev kvar som en fast del kallad ”Oide Wiesn”.

Den tyska historikern Jana Weiss har undersökt det tyska ölets segerrika resa till USA. Här avslöjar hon tre lite udda och intressanta saker som hennes forskning visar.

Historikern Jana Weiss är verksam vid universitetet i Münster, där hon för närvarande forskar på det tyska ölets historia. ”The Lager Beer Revolution in the United States: The History of Beer and German Americans as a Reinvention of Ethnicity, Knowledge, and Consumption”, är namnet på hennes habilitationsuppsats (motsvarar ungefär docentavhandling). I den undersöker Weiss hur den tyska bryggarkonsten fördes över till USA i början av 1800-talet. Det var då som underjästa öl för första gången bryggdes i USA enligt den tyska bryggartraditionen. Forskningen sträcker sig fram till 1920, då alkoholdrycker starkare än 0,5 volymprocent förbjöds i USA.

Anheuser-Busch är ett av flera amerikanska bryggerier med tysk koppling (foto: Anheuser-Busch).

Jana Weiss fick idén till sin forskning under en guidad visning på Becks bryggeri i Bremen. Under turen visades en video om Heinrich Beck, som emigrerade till USA 1854. Han återvände dock till Tyskland efter endast tio år i ”staterna”. Jana Weiss antog att Beck inte var den enda tyska bryggare som emigrerade till Amerika. Under fem år har hon därför forskat på ölet och ölbryggarnas emigrationshistoria. Hon har kommit fram till flera intressanta fakta, som knappt någon i Tyskland känner till i dag.

1. Det blev en lagerrevolution
Det bryggdes visserligen redan öl i USA, men tyskarna var de som först introducerade lagern i ”staterna”. 1850 stod engelsk ale för mer än nittio procent av den amerikanska marknaden. Femtio år senare hade den tyska lagern tagit över helt. Inte i något annat land tog tyskarna över ölmarknaden så snabbt som i USA. 1890 var nästan hela den amerikanska bryggeriindustrin i tyska händer och över åttio procent av de anställda var tyskar.

2. Tyskarna bryggde inte riktig tysk öl
I USA marknadsförde tyska bryggare sin öl som ”äkta tysk öl”. Men så var det inte. Bryggarna struntade i den tyska renhetslagen (Reinheitsgebot), som innebär att öl endast får innehålla malt, humle, jäst och vatten. Istället använde de bland annat majs och ris i sina Amerikabryggda öl.

3. Kända tyska bryggare var inte bryggare
Några av de mest kända tyska ölbryggarna hade över huvud taget ingen utbildning i yrket. Bland dessa finns Adolphus Busch, som grundade Budweiser-bryggeriet Anheuser-Busch tillsammans med sin svärfar Eberhard Anheuser. Busch hade i själva verket bakgrund som säljare inom detaljhandeln. Frederick Pabst, styrelseordförande för Pabst Brewing Company, var ursprungligen sjökapten och gifte även han in sig i en redan etablerad ölfamilj. Båda dessa herrar bidrog dock till att göra bryggerierna kommersiellt framgångsrika genom sina affärskunskaper.

När man tänker på tysk öl är kanske inte industristaden Braunschweig det första som dyker upp i huvudet. Men staden i Niedersachsen har en lång och intressant bryggerihistoria. En gång fanns det 300 bryggerier i staden. I dag är det bara två som brygger öl i större skala.

Under medeltiden börjar bryggarrättigheter knytas till speciella hus, snarare än att alla fick brygga öl för husbehov. Med tiden finns det cirka 300 bryggerier i Braunschweig och bryggarna har ett mycket gott rykte. Vid sidan av maltdrycken mumme och den traditionella ölstilen rotbier, bryggs även ett öl med enbart korn och vete kallat Broyhan. I början av 1600-talet utgör ölbryggning en mycket viktig del av Braunschweigs näringsliv. Med tiden utvecklas en stark konkurrens mellan stadens bryggerier, men också med bryggerier i närliggande städer. Som ett resultat av detta införs 1681 nya lagar som reglerar ölhandeln. Dessa bidrar dock också till en större variation bland ölen.

En gång i tiden fanns det 300 bryggerier i Braunschweig (foto: akpool.de).

1627 grundas det som i dag är Braunschweigs äldsta bryggeri som ännu är i drift, Hofbrauhaus Wolters, av ölhandlaren Zacharias Boiling. 1734 gifter Heinrich Wolters in sig i familjen Boiling och uppkallar bryggeriet efter sig själv. Det är dock först 1876 som man kan lägga till den kungliga delen av namnet, när man får titeln Hofbierbrauhaus av hertig Wilhelm zu Braunschweig und Lüneburg. 1882 ändras titeln till Herzogliches Hofbrauhaus. I dag ägs bryggeriet av den sjätte generationen Wolters.

Hofbrauhaus Wolters hette tidigare Herzogliches Hofbrauhaus och är Braunschweigs äldsta ännu verksamma bryggeri (foto: Hofbrauhaus Wolters).

Ända fram till 1800-talet bryggs det endast överjästa öl (ale). Det är först när det blir möjligt att brygga öl i källare och andra kalla utrymmen som produktionen av underjästa öl (lager) börjar. Dessa öl har längre hållbarhet och ersätter till stora delar de överjästa ölen. I Braunschweig börjar Hofbrauhaus Wolters brygga lageröl 1848, något som ger bryggeriet en klar ekonomisk fördel. Vid den här tiden är det bara ett fåtal bryggerier som kan brygga öl vid låga temperaturer.

Ett annat av Braunschweigs mer kända bryggerier är National-Jürgens-Brauerei (NJB). Det bildas 1920 genom en sammanslagning av National-Actien-Brauerei och Brauerei Friedrich Jürgens – båda grundade på 1800-talet av Carl Friedrich Jürgens. 1967 tar bryggeriet fram ett altbier kallat Brunswiek Alt. 1977 upphör dock National-Jürgens-Brauerei och slås samman med lokalkonkurrenten Feldschlösschen (som i sin tur säljs till Oettinger 2009).

National-Jürgens-Brauerei stod bland annat bakom märket Gala-Bier (foto: National Jürgens Brauerei).

2016 återupplivar dock fyra ölentusiaster det gamla National-Jürgens-Brauerei under namnet Craft Beer Braunschweig (Crabbs). De fyra bryggarna inrättar ett hantverksbryggeri i NJB:s gamla lagerkällare, där man skapar nya kreationer. Men man tar också upp NJB:s klassiska märke Gala-Bier samt deras altbier Brunswiek Alt. Numera är till och med det gamla namnet National Jürgens Brauerei tillbaka.

National Jürgens Brauerei är verksamt i det gamla bryggeriets källare (foto: National Jürgens Brauerei).

Sedan 1985 brygger dessutom Schadt’s Brauerei Gasthaus en pilsner, ett veteöl och ett antal säsongsöl utifrån egna recept och i enlighet med den tyska renhetslagen (Reinheitsgebot). I restaurangen kan matgästerna se ölen där den jäser i öppna kar. Det går också att få guidade turer i bryggeriet.

På
den internationella museidagen den 18 maj bryggdes ett jubileumsöl för det
25-årsfirande bayerska bryggerimuseet i Kulmbach Mönchshof. I närvaro av en
mängd hedersgäster återskapades ett recept från 1950- och 60-talet.

Ölet i fråga är ett ljust exportöl som
bryggs enligt ett gammalt recept från Kulmbach, som inkluderar specialmalt med
nästan samma egenskaper som på tiden det begav sig. Receptet har legat i säkert
förvar i många årtionden. Mäskningen sker vid lägre temperaturer, så processen
tar längre tid än vanligt. Enligt bryggmästare Sebastian Hacker kommer
stamvörtstyrkan hamna på 12,5-12,7 procent och alkoholhalten på lite över fem
procent.

Bryggmästare Sebastian Hacker hoppas att bryggningen går som den ska. Bakom honom ses bland andra professor Ludwig Narziss i svart (foto: Uschi Prawitz).

Mannen
bakom jubileumsölet är professor Ludwig Narziss från Freising, en välkänd
forskare inom ölbryggning. På plats under bryggdagen fanns också ett
forskarteam lett av doktor Mathias Hutzler från Münchens
tekniska universitets enhet i Weihenstephan, som också deltog i bryggningen.
Extra spännande blev det när jästen skulle tillsättas. Man hade återupplivat en
gammal jäststam från 1960- och 70-talet och ingen visste riktigt hur den skulle
reagera.

Bryggningen
verkar dock av allt att döma ha gått bra. Om den slutliga lagringsprocessen
också går som planerat kommer jubileumsölet kunna avnjutas för första gången
vid Kulmbacher Altstadtfest,
som äger rum mellan den 5 och 7 juli i Oberhacken i Kulmbach.

DB-Museum i Nürnberg öppnar en specialutställning kallad ”Bier, Bahn und Bananen”. Nio gamla tågvagnar och två lok tar besökarna på en resa genom järnvägstransporternas historia.

Att utställningen på DB-Museum kallas just ”Öl, järnväg och bananer” är ingen slump. Den 11 juli 1836 transporterade Nürnbergbryggaren Georg Lederer två tunnor med öl till stationen i Fürth. Detta blev starten på ett långt förhållande mellan järnvägen och bryggerinäringen. Flera bryggerier startades längs med sträckan Ludwig-Süd-Nord, där öl transporterades till Nordsjöhamnarna för vidare färd ut i världen. På samma sätt bidrog järnvägen till att tyskarna fick ta del av den internationella matkulturen, där bananen blev den främsta symbolen för exotiska livsmedel.

Utställningen visar på den nära kontakten mellan bryggerinäringen och järnvägen (foto: DB-Museum/Uwe Niklas).

På Tysklands fars dag den 30 maj anordnas dessutom en stor ölfestival på museet. Eftersom ölet spelar en så central roll i utställningen, samarbetar DB-Museum med det bayerska bryggerimuseet i Kulmbacher Mönchshof, som i år firar 25-årsjubileum. Själva utställningen spänner från de allra tidigaste järnvägstransporterna till dagens moderna infrastruktur. De stora stjärnorna är dock den historiska fordonsflottan. De nio järnvägsvagnarna är imponerande att skåda och kan i de flesta fall också ta ombord nyfikna besökare.

I
Köln kan öldrickarna få en nyupphälld öl varje minut, medan man i Bayern får ett
mindre ölfat att dricka ur. Förklaringen handlar om logistik och bayerska
folkfester.

Många som besöker Köln förundras över de små
glas som stadens ölstolthet, kölsch, serveras i. Det klassiska kölschglaset, Stange, rymmer tjugo centiliter och
fylls kontinuerligt på av kyparen (Köbes)
tills öldrickaren själv säger stopp. Det lilla glaset väcker även viss
munterhet hos många bayrare som är vana vid betydligt större glas, som den vid
folkfester vanliga enliterssejdeln (Mass),
och som därför ofta ger Rhenlandets glasvariant öknamn som exempelvis ”provrör”.

I Köln kan servitörerna – Köbes – servera öl i parti och minut (foto: Deutschen Brauer-Bund).

Men
varför är glasen olika stora?
Enligt många experter hittar vi svaret i bayersk öltradition. I Bayern har det
alltid varit tradition att dricka stora mängder öl i samband med årets folkfester,
där besökarna ofta är många och sitter tätt. Detta leder i sin tur till vissa
logistikproblem, eftersom det är svårt för serveringspersonalen att hinna komma
med ny öl i samma takt som den dricks upp. Att servera en liter på en gång blir
då ett sätt att klara av att möta gästernas efterfrågan. Medan kölsch hälls upp
och serveras i parti och minut, måste alltså bayrarna själva så att säga hålla i
förvaringskärlet.

Den
genomsnittlige kölschdrickaren kan
alltså sägas ha färskare öl framför sig, medan bayraren i regel har mer. Ur
psykologisk synvinkel finns det också en skillnad. Kölschdrickarna kan helt
sanningsenligt säga att de druckit 22 öl, när deras vänner i Bayern ”bara” fått
i sig fyra (eller åtta om man dricker ur det vanligare halvliterglaset Halbes). Den genomsnittlige tysken
dricker för övrigt 110 liter öl varje år. Motsvarande siffra i Bayern är 200
liter, vilket motsvarar 1 000 kölschglas.

I dag firar vi det tyska ölets dag – Tag des deutschen Bieres. Att det är just den 23 april som blivit ölets nationaldag i Tyskland beror på att det var på detta datum 1516 som den tyska (egentligen bayerska) renhetslagen (Reinheitsgebot) instiftades i Ingolstadt.

Det de flesta nog känner till om renhetslagen är att den anger att endast vatten, malt, humle och (senare) jäst är de enda ingredienserna som får användas i ölbryggning. Men lagen har också kommit att representera bevarandet av traditionella hantverksmetoder och betraktas i dag som den äldsta livsmedelslagen i världen som fortfarande är i bruk.

Reinheitsgebot instiftades den 23 april 1516 i bayerska Ingolstadt (foto: Deutscher Brauer-Bund e.V.).

Här är tio fakta om tysk öl, som ni kanske eller kanske inte känner till:

1. Antalet bryggerier fortsätter att öka
Enligt en uppskattning från det tyska bryggeriförbundet, Deutschen Brauer-Bund, kommer antalet tyska bryggerier att passera 1 500-gränsen under våren 2018. I slutet av 2017 fanns det 1 492 bryggerier, vilket är 150 fler än för fem år sedan.

2. Södra Tyskland har flest bryggerier
Bayern är det förbundsland som har flest bryggerier, 642 stycken 2017. Därefter följer Baden-Württemberg med 204 och Nordrhein-Westfalen med 140. Niedersachsen och Hessen med 82 respektive 80 bryggerier är fyra och femma på listan.

3. Det finns över 6 000 ölsorter i Tyskland
Enbart i Tyskland bryggs det mer än 6 000 olika ölsorter. Varje vecka kommer minst ett nytt öl ut på marknaden. Beräkningar visar att om tyska öldrickare drack ett nytt öl varje dag skulle det ta mer än sexton år att prova alla sorter.

Tyskland visar upp en fantastisk mångfald med fler än 6 000 olika ölsorter (foto: DBB).

4. Tyskland är Europamästare i ölbryggning
Tyska bryggerier producerar cirka 9,5 miljarder liter öl varje år. Det gör landet till den största ölproducenten i Europa, före Ryssland (7,8 miljarder liter) och Storbritannien (4,4 miljarder). På grund av den demografiska utvecklingen och nya konsumentmönster minskar dock konsumtionen. 2017 var den genomsnittliga tyska ölkonsumtionen 101 liter per person, jämfört med 104 liter 2016.

5. Pilsner är den populäraste ölstilen
Med över femtio procent av marknaden är pilsnern fortfarande den populäraste stilen i Tyskland. Den följs av veteöl och exportöl med cirka sju procent vardera. På fjärde plats återfinns den i Bayern populära ljusa lagerstilen Helles med runt sex procent av marknaden.

6. Män och kvinnor har olika smak
Medan tyska män i huvudsak föredrar pilsner, är det Helles och alkoholfria öl som går hem mest hos kvinnorna. 46 procent av männen och 36 procent av kvinnorna säger sig föredra pilsner, medan Helles föredras av elva procent av männen och femton procent av kvinnorna. När det kommer till alkoholfria öl är det endast nio procent av männen som säger sig föredra det, men närmare fjorton procent av kvinnorna.

Tyska män föredrar pilsner medan kvinnorna hellre dricker alkoholfritt (foto: aponet.de).

7. Alkoholfria öl fortsätter att öka
Sedan 2008 har försäljningen av alkoholfria öl fördubblats i Tyskland. 2017 såldes drygt 6,2 miljoner hektoliter alkoholfritt öl och så kallade maltdrycker, som producerats av tyska bryggerier. De alkoholfria ölens marknadsandel är för närvarande sex procent. Det finns drygt 400 alkoholfria ölsorter, främst pilsner, veteöl och radler, men också lokala specialiteter som kölsch och alt.

8. Hantverksöl erövrar den tyska marknaden
När man i Tyskland pratar om Craft Bier, menar man i huvudsak stilar som inte är typiskt tyska, som ofta innehåller större mängder (och nya sorters) humle och som ofta bryggs av små regionala bryggerier. I dag är hantverksölens marknadsandel endast en till två procent, men trenden och intresset växer explosionsartat.

9. Regionala specialiteter och gamla recept är trendigt
Marknadsundersökningar visar att regionala specialiteter som land-, keller- och zwickelbier ökar i popularitet hos konsumenterna. Dessa öl bryggs ofta efter gamla recept eller tolkningar av dessa. Som exempel kan nämnas berliner weisse, det suraktiga ölet som beundrades redan av Napoleons soldater, som kallade det ”nordens champagne”.

10. Tysk bryggarkonst är världsberömd
Tyska bryggarutbildningar har ett utmärkt rykte över hela världen. Unga människor från världens alla hörn kommer till tyska universitet och fackskolor för att studera ölbryggning. Att bryggarkonsten i högsta grad lever i Tyskland visas också genom det ökande antalet hobbybryggare och utbildade ölsommelierer. Många ölbryggarkurser är fullbokade flera månader i förväg.

Källa: Deutscher Brauer-Bund e.V.

I år
är det 100 år sedan Fristaten Bayern bildades. Det uppmärksammas på två sätt av
de bayerska klosterbryggerierna.

Sju bayerska klosterbryggerier firar
fristatens 100-årsjubileum med en uppsättning specialöl. Dessa finns
tillgängliga i samband med den jubileumsutställning som visas i klostret Ettal
mellan den 3 maj och 4 november. Medverkar gör Brauerei Aldersbach med en zwickel, Klosterbrauerei Baumburg med ett mörkt bocköl, Klosterbrauerei Ettal med ett ljust bocköl, Klosterbrauerei Scheyern med ett veteöl, Weltenburger Klosterbrauerei med en mörk dubbelbock och Klosterbrauerei Weissenohe med en märzen. Klosterbrauerei Kreuzberg buteljerar inga öl, utan bidrar istället till
festligheterna med presentkort.

De deltagande bryggerierna visar upp sina specialöl (foto:
Förderverein bayerischer Klosterbrauereien).

Samtliga
deltagande bryggerier kan skryta
med att vara betydligt äldre än Fristaten Bayern. Det äldsta av dem, Weltenburger,
slår jubileumsobjektet med hela 868 år. Därför kommer också etiketten på deras
specialöl prydas av talet 868, tillsammans med en notering om att deras öl spelat
en roll i Bayerns historia sedan år 1050. Detta öl förväntas presenteras i
början av juni av Bayerns ministerpresident Markus Söder. Till hösten kommer
sedan del två i klosterbryggeriernas firande. Den 20-21 oktober deltar de i den
första festivalen för fatlagrad öl och sprit i Ettal. Bryggerierna i Aldersbach,
Ettal, Weissenohe och Weltenburg deltar med specialframtagna öl, medan
Baumburg, Kreuzberg och Scheyern presenterar nya destillerade drycker.

Bayerns
historia sträcker sig åtminstone
så långt tillbaka som till år 555, då det går att belägga att ett bayerskt storhertigdöme
existerar. Från 1180 styrs Bayern av huset Wittelsbach och är såväl hertigdöme
som kurfurstendöme och kungarike. 1918 faller dock den wittelbachska monarkin i
samband med novemberoroligheterna, ibland också kallat den tyska
novemberrevolutionen. Den 8 november avsätts den siste kungen av huset
Wittelsbach, Ludvig III, och Bayern utropas som fristat under namnet Freistaat
Bayern.