Bara Bier

Köln är en av Tysklands främsta ölstäder – inte minst tack vare stadens lokala specialitet kölsch. För den som vill upptäcka mer av stadens ölkultur kommer här tips på fem historiska men delvis okända ölställen.

Just nu kanske ni som bäst sitter och planerar sommarens semester. Varför inte överväga en resa till Köln för att insupa(!) lite lokal ölkultur och -historia? Här följer några tips på ölställen som ligger lite utanför de upptrampade turistvägarna, men som alla har en intressant historia och är väl värda ett besök.

Gaststätte Max Stark – Unter Kahlenhausen 47
Det var 1889 som Max Stark började brygga öl. Hans krog blev snart en bubblande mötesplats tills det förstördes under andra världskriget. Åren efter kriget bytte stället ägare och namn flera gånger och det var först vid millennieskiftet som det totalrenoverades till sin ursprungliga glans.

I dag är Max Stark en plats för såväl stammisar som lokalkändisar och kompisgäng i en härlig blandning i den ofta fullsatta krogen. Förutom färsk Päffgen Kölsch på fat får gästerna här ta del av många härliga anekdoter. En som ofta berättas är den om ett kvitto som en gång hittades här. Enligt denna papperslapp ska fyra gäster tillsammans ha satt i sig 100 kölsch, fyra Ehrenfelderöl och delat på en kycklingsallad.

Früh em Veedel – Chlodwigplatz 28
Att gå in på Früh em Veedel är som att resa bakåt i tiden. Krogen har varit inrymd på samma ställe sedan 1886, i en tegelbyggnad som tidigare var ett snapsbränneri. Stället var även känd som ”Invaliddomen” efter alla de pensionärer och krigsveteraner som brukade samlas här över en snaps, som dåtidens ägarfamilj själva tillverkade. Än i dag går det att få snaps från fat, men drycken har på senare år även fått sällskap av Bierbrand och hemmagjord äggtoddy. Matsalen serverar i sin tur genuin mat från företrädesvis det rhenska köket.

Malz-Bierbrauerei Gerhard Fischenich – Weyerstrasse 71
Ett ställe som är ett levande bevis på att även traditionella bryggerier kan överraska. Det finns till och med Kölnbor som inte vet att det finns, trots att gäster välkomnats här i 120 år vid det här laget. Innanför den gaslampsupplysta entrén hittar ni den kanske vackraste bryggeripuben i hela Köln. Sedan 2016 drivs krogen av Haus Töller, som ser till att lagren av Päffgen Kölsch aldrig sinar. På menyn står rediga rätter som Schweinshaxe, gulasch och potatissoppa.

Lommerzheim in Deutz – Siegesstrasse 18
”Lommi”, som stället kallas i folkmun, anses av många vara den mest ”kölniga” av alla stadens pubar. 1959 togs verksamheten över av  Hans Lommerzheim, en tidigare kölschservitör (Köbes) hos Päffgen, som drev stället tillsammans med sin fru till 2004. Det köptes senare av Päffgen och stod tomt till 2008, då Kölnbryggeriet åter öppnade i den gamla ”Lommi-andan”. Ur kranarna flödar Päffgen Kölsch och restaurangens fläskkotletter har fått kultstatus.

Annat var det på Hans Lommerzheim tid. Den excentriske ägaren lär ha vägrat att ta upp beställningar på kölsch och bara serverat det när han själv bedömde att det var nödvändigt. En annan favorithistoria – sanna eller inte – är den om när USA:s dåvarande president Bill Clinton ville besöka stället 1999. Herr Lommerzheim ville dock inte stänga ute stamgästerna och vägrade ta emot potentaten.

Brauhaus Reissdorf am Griechenmarkt – Kleiner Griechenmarkt 40
Reisdorff är ett av de äldsta bryggerierna i Köln, grundat 1894. Sedan 1968 har ölälskare som passerar bryggeriet på Rudolfplatz kunnat förundras över den stora neonskylten med texten ”Er trinkt, sie trinkt” (”Han dricker, hon dricker”). Bryggeriet har i dag tre krogar i Köln, varav en hittas på Griechenmarkt, i ett område som till stora delar är befriat från turister. Här får lokalborna alltså vara i fred och Brauhaus Reissdorf är det ställe där de samlats sedan 1992. Förutom rhenska specialiteter rymmer matmenyn också currywurst, rumpstek och några vegetariska rätter.

Källa: Köln Tourismus magasin K

På nyårsafton vankas det stort avskedsparty på traditionsrika Ratskeller i München. Festen är inte bara för att ta farväl av år 2025 – det är också slutet på restaurangens 150-åriga historia.

Den 31 december i år tar en era slut i München. Då stänger Ratskeller sina dörrar för sista gången, efter att ha varit i drift i 150 år i lokalerna som är inrymda i Münchens rådhus Neues Rathaus på Marienplatz. En anledning till att restaurangen stänger är att nuvarande ägaren, Peter Wieser, fyller 70 år i början av nästa år och vill gå i pension. Ett annat, kanske viktigare skäl är att restaurangen är i behov av omfattande renovering av kök, bar och en del andra utrymmen. Eftersom en totalrenovering av hela rådhuset är planerad att starta 2032, är det inte någon idé att redan nu lägga 1,5 miljoner euro på att renovera restaurangen, säger Peter Wieser till Süddeutsche Zeitung.

Vad som händer med Ratskeller efter årsskiftet är visserligen inte helt klart, men Peter Wieser menar att det i princip är otänkbart att en ny krögare tar över verksamheten under de år som återstår till den stora renoveringen. Planerna för hur rådhuset ska utformas efter renovering tas fram för närvarande, något som avgör hur restaurangen ska användas i framtiden. Det finns dock behov av att uppgradera det gamla rådhusets daterade tekniska funktioner, något som bland annat kräver att vissa utrymmen i Ratskeller minskas.

Den äldsta delen av Münchens rådhus stod klar 1874. I ungefär samma veva öppnades Ratskeller av krögarna Ernst och Franziska Steidl. När de sista delarna av rådhuset var klara cirka trettio år senare hade restaurangen blivit nästan dubbelt så stor och omfattade närmare 2 000 kvadratmeter. Restaurangen totalrenoverades senast i september 1972, strax efter sommar-OS i München. 1975 tog Christian och Maria Wieser över verksamheten och 1986 kom sonen Peter och svärsonen Toni Winklhofer in som delägare. De två driver även festtältet Festzelt Tradition under Oide Wiesn, den historiska sektionen av Oktoberfest.

I början av nästa år öppnar Weihenstephan en restaurang på Platzl i Münchens historiska centrum. Nu söker det statsägda bryggeriet efter en krögare som vill driva verksamheten.

Den 27 mars öppnades det första fatet Weihenstephaner Helles på Platzl i München av Weihenstephans vd Josef Schrädler och Bayerns vetenskapsminister Markus Blume. Den symboliska handlingen utgjorde startskottet för det projekt som i början av 2026 ska utmynna i en restaurang som ska rymma 180 gäster inomhus samt ha en uteservering. Restaurangen inryms i en byggnad som ägs av bryggeriets ägare, förbundslandet Bayern, och som i dag används av Bayerska statsoperan. En upphandling har också inletts för att hitta en erfaren krögare som vill driva verksamheten, skriver Bayerns ministerium för vetenskap och konst på sin hemsida.

Detta innebär att det som kallas världens äldsta bryggeri nu flyttar in i historiska omgivningar i Münchens historiska centrum. Till grannar får man bland annat Ayinger am Platzl och, inte minst, det klassiska och likaså statsägda Hofbräuhaus. Weihenstephans intåg stärker inte bara München som ölstaden framför andra, det innebär också att det här finns den största koncentrationen av statsägda bryggerier i världen, enligt Markus Blume. Josef Schrädler tycker å sin sida att den nya lokalen är idealisk, ”inte för stor och inte för liten”, och ger Weihenstephan ett andra hem vid sidan av Freising.

Hur gammalt Weihenstephan egentligen är kan diskuteras. Enligt de flesta grundades det år 1040 som ett klosterbryggeri drivet av benediktinmunkar. Klostrets ölbryggningstradition lär dock gå ända tillbaka till 700-talet. Sedan 1803 ägs bryggeriet av förbundslandet Bayern, men drivs som vilket kommersiellt bryggeri som helst. Dagens namn fick bryggeriet dock först 1921. Bryggeriet har i dag drygt 180 anställda och exporterar sin öl till sextio länder världen över. I sortimentet finns i dagsläget sexton ölsorter, varav två är helt alkoholfria.

Mitt i den smärre kris som präglar tysk bryggerinäring finns det vissa ljuspunkter. Den 3 maj öppnar ett nytt bryggeri i nyrenoverade lokaler i Bad Staffelstein i Oberfranken. Förhoppningen är att Ban Bräu ska skänka lite nytt liv till den lilla staden.

Renoveringsarbetet pågår för fullt på Bahnhofstrasse 33 i Bad Staffelstein. Om allt går enligt plan slår Ban Bräu upp portarna till sitt nya bryggeri med tillhörande restaurangdel den 3 maj. Bakom projektet står Thomas Ban, som fram till nu huvudsakligen bryggt öl i liten skala som hobby. Eftersom det nya bryggeriet har en kapacitet på 3 500 liter har han också tagit hjälp av två mer erfarna bryggare i form av en bryggmästare och en gesäll, skriver webbplatsen Infranken.de.

Ban Bräus restaurang kommer ha ett trettiotal sittplatser inomhus, från vilka gästerna även kan se bryggarna ”in action” i det öppna brygghuset. Ölen som serveras kommer i första hand vara det egna husölet, en klassisk bayersk helles. Under vintersäsongen ska även ett bocköl finnas på menyn. Utöver detta erbjuds också andra drycker för att skölja ned maten, som primärt utgörs av kalla snacktallrikar. En stor invigningsfest är planerad till den 3 maj och den ordinarie verksamheten startar den 7 maj. Ban Bräu kommer då ha öppet mellan klockan 12.00 och 22.00 onsdag till måndag.

Tyskarnas nyfunna vurm för bayerska traditioner i allmänhet och ljus bayersk lager (helles) i allmänhet har uppmuntrat flera storbryggerier i norra och västra Tyskland att starta restauranger med bayersk inriktning. På senare år har Krombacher och Bitburger försökt ta marknadsandelar från de bayerska bryggerierna. Framgångarna har dock uteblivit.

I januari 2022öppnade Krombacher, som sedan 2020 är delägare i bayerska Starnberger Brauhaus, restaurangen Starnberger Alm i Köln. Trots ett bra läge på Heumarkt uteblev gästerna, framför allt eftersom de tyckte att stället saknade genuin bayersk atmosfär. I januari i år lades verksamheten därför ner. På Münchenbryggeriet Augustiners Kölnrestaurang, som också öppnade på Heumarkt senare samma år, var det dock fullt hus redan från början. Nyligen öppnade Krombacher dock en ny Starnbergerrestaurang, denna gång i Frankfurt. Det återstår att se om lärdomarna från Köln leder till större framgångar här, skriver Getränke News.

Försommaren 2021 öppnade Bitburger i sintur det veteölsinriktade Benediktiner Weissbräuhaus i Giessen i Hessen. Restaurangen drevs i Bitburgers egen regi och kompletterade två andra Benediktinerrestauranger, som drevs av externa krögare i en form av franchiseavtal i Dortmund och Attendorn. Resultatet blev dock lika nedslående; i mitten av 2023 stängdes restaurangen i Giessen och de två andra krögarna har ansökt om konkurs. Bitburger har dock inte gett upp konceptet med bayerska restauranger och för några veckor sedan öppnade ett nytt Benediktinerställe, som drivs av en lokal dryckesåterförsäljare i Willingen i norra Hessen. Även här återstår det att se hur det går, men något som talar emot satsningen är att vintersportorten Willingen redan har många ställen med inspiration från Alperna.

Bryggerier som Augustiner, Paulaner och Hofbräu behöver inte bekymra sig om sådana saker. De kända Münchenbryggerierna har drivit sina restauranger på hemmaplan under lång tid och har med framgång gradvis implementerat sina koncept på andra orter. Augustiner har under många år drivit ett ställe i sachsiska Dresden, medan Hofbräu gjort succé i nordtyska metropoler som Berlin och Hamburg. Paulaner expanderar också stadigt och har nyligen öppnat ett ställe i Mannheim. Ett starkt varumärke verkar alltså inte räcka för att bryggerier ska lyckas med bayerska restaurangkoncept. Det krävs också en genuin koppling till Bayern och dess traditioner för att skapa autenticitet och väcka rätt känslor hos besökarna.

Med Tscharlie’s på Lindwurmstrasse 42 har München fått ett helt nytt krogkoncept. För första gången kan ölälskare i den bayerska huvudstaden dricka Löwenbräu direkt från tank.

Att servera öl direkt från tank på krogen har länge varit vanligt i bland annat Tjeckien. Konceptet börjar nu även sprida sig över Tyskland och senast ut att införa det är AB Inbev med sin bar Tscharlie’s, bara ett stenkast från festplatsen Theresienwiese i München. Ovanför baren hänger här tre ståltankar fyllda med Löwenbräu Original Hell. Till detta kan de 42 gäster som får plats i den intima lokalen avnjuta bayerska delikatesser som rökt skinka, ost, korv, köttfärslimpa och inlagda grönsaker, enligt About Drinks.

Den nya bryggeribaren drivs av Franz Schmuck, som härstammar från den familj som i över fyrtio år med stor framgång drivit restaurangen Zum Dürnbräu i centrala München. Som infödd Münchenbo har Franz Schmuck gjort sig känd som en kreativ krögare, som lägger stor vikt vid kvalitet, upplevelse, underhållning och att hantera öl på allra bästa sätt. Eftersom ölen på Tscharlie’s kommer direkt från tank behöver ingen extra kolsyra tillsättas.

Anheuser-Busch Inbev Deutschland är ett dotterbolag till världens största bryggerikoncern. Med varumärken som Becks, Franziskaner, Spaten, Löwenbräu och Corona är man i dag den näst största bryggerigruppen på den tyska marknaden. AB Inbev sysselsätter cirka 2 000 personer på fyra orter i Tyskland. Huvudkontoret ligger i Bremen.

För första gången öppnar en helt alkoholfri ölträdgård i München. Under torsdagen slår Die Null upp portarna på Karl-Stützel-Platz vid Alter Botanischer Garten i ett försök att göra platsen tryggare och mer inbjudande.

Området runt Münchens centralstation, som bland annat omfattar Karl-Stützel-Platzoch Alter Botanischer Garten, har länge brottats med droger och kriminalitet. Därför pågår nu ett arbete med att göra platsen tryggare, där den alkoholfria ölträdgården Die Null spelar en av rollerna. Enligt de krögare som är inblandade i satsningen handlar ölträdgårdskultur nödvändigtvis inte om alkohol, utan om att vara tillsammans i en trevlig utomhusmiljö. Därför kan Die Null betraktas som en traditionell ölträdgård, säger man till Süddeutsche Zeitung.

I likhet med andra ölträdgårdar är det även tillåtet att ta med egen mat till Die Null. Skillnaden är att det endast serveras alkoholfri öl, mocktails, juice och andra alkoholfria drycker. Utöver mat och dryck kan gästerna även ta del av ett gediget kulturutbud med uppträdanden från såväl band som körer och soloartister. Dessutom kommer det anordnas danskvällar och ungdomsfester – allt med fritt inträde. Die Null öppnar torsdagen den 18 juli i närvaro av Münchens borgmästare Dieter Reiter och har sedan öppet till och med den 15 september.

Femtio år efter att han stal en ölsejdel från Hofbräuhaus i München skickar den amerikanske mannen en ursäkt till det berömda ölhuset. Med brevet följer också en frivillig straffavgift.

Att ölsejdlar försvinner från Hofbräuhaus i München är inget nytt. Många är de turister som låtit de klassiska enlitersmuggarna försvinna ner i ryggsäcken eller under jackan. Att förövarna ger sig till känna är dock mindre vanligt, men nu har det hänt igen. En numera pensionerad man i den amerikanska delstaten Wyoming har i ett brev till Hofbräuhaus erkänt och bett om ursäkt för att han stal en keramiksejdel från restaurangen i samband med ett besök där 1972, rapporterar Süddeutsche Zeitung.

I brevet bifogar mannen även en 50-dollarssedel som en frivillig bot. Han skriver att han tror att pengarna täcker kostnaden för sejdeln och ber restaurangen förlåta hans taktlöshet. Till sitt försvar påpekar han att han vid tillfället bara var en ”dum collegeelev”. Brevet togs emot med glädje bland personalen på Hofbräuhaus, som uppger att de gamla keramikkärlen på inga vägar är värda femtio dollar. Mannens pengar kommer istället användas till att köpa skolväskor till behövande barn. I sitt tackbrev skickade Hofbräuhaus med en ölpollett och en inbjudan till mannen att ta en öl i München vid tillfälle.

Hur många ölsejdlar som årligen försvinner från Hofbräuhaus är en välbevarad hemlighet. Om någon ertappas med en stulen sejdel blir denne fråntagen sin trofé och hänvisas istället vänligen till souveniraffären intill. Den typ av keramiksejdlar som mannen fick med sig hem används inte längre på Hofbräuhaus; de ersattes med glassejdlar i samband med sommar-OS i München 1972. I dag är det endast de cirka 3 500 officiella stamgästerna som har egna keramikmuggar. Av dessa har 616 sina sejdlar inlåsta i särskilda fack på restaurangen.

Vad har då hänt med den amerikanske pensionärens stulna sejdel? Enligt uppgift står den fortfarande i mannens hem i Wyoming. Huruvida han fortfarande dricker öl ur den är dock oklart.