Bara Bier

Två år med coronarestriktioner, stängda restauranger och inställda evenemang har slagit hårt mot den tyska bryggerinäringen. Inte minst i Franken, där många ofta sekelgamla bryggerier tvingats kasta in handduken. Allt går dock inte att skylla på pandemin.

Coronapandemin har inneburit nådastöten för många tyska bryggerier. Vid sidan av nedstängningar och restriktioner har många småbryggerier också kämpat för att få tillbaka sina tomglas, vilket visade sig bli ett stort problem under pandemin, då försäljning av flasköl blivit mångas räddning. Många bryggerier har också tvingats att skänka bort öl, sälja det väldigt billigt eller helt sonika hälla ut det när bäst före-datumet passerats.

Senast i raden av Frankenbryggerier som lägger ner verksamheten är Brauerei Eichhorn i Forchheim. Stadens minsta bryggeri hade en årlig produktion på 5 000 hektoliter, vilket inte längre bar sig enligt ägaren Konrad Greif. Hans familj har bryggt öl på Bamberger Strasse sedan 1935, men Brauerei Eichhorns rötter i Forchheim går att spåra tillbaka ända till 1783. I början av februari tog man dock ner skylten för gott, rapporterar Nordbayern.de.

Hauff-Bräu i Lichtenau började få problem ungefär ett år in i pandemin. 2016 inledde det 500-åriga bryggeriet ett samarbete kring buteljering och distribution med storbryggeriet Tucher. I mars 2021 sa dock partnern upp alla kontrakt på grund av pandemin, vilket i sin tur blev slutet för Hauff-Bräu. I Erlangen kämpar samtidigt Brauerei Weller för sin överlevnad. Bryggeriet öppnade så sent som 2019 och drivs som ett kooperativ. När pandemin slog till fick bryggeriet svårt att betala räkningarna, vilket bland annat ledde till ett uppsagt hyreskontrakt. Med stöd av kooperativets medlemmar hoppas man dock kunna undvika konkurs och avveckling av bryggeriet.

Alla bryggerinedläggningar i Franken kan dock inte skyllas på coronapandemin. Tyska bryggerier har länge kämpat i motvind, bland annat med en ölförsäljning som sjunkit konstant sedan 1993. Till detta kommer höjda priser på allt från malt och humle till energi, kapsyler och etiketter. Dessa skäl snarare än pandemin ligger bakom att Brauerei Bender i Mühlhausen i maj 2020 meddelade att man skulle lägga ner. Man fortsatte dock att brygga öl till slutet av september samma år. Av liknande anledningar valde även Brauerei Windsheimer i Gutenstetten att låsa dörrarna för gott i slutet av 2021, efter att det familjeägda bryggeriet varit verksamt sedan 1767. När Privatbrauerei Heller i Herzogenaurach la ner produktionen i december 2021 var det enligt uppgift av privata skäl.

I slutet av januari bildades Parlamentsgruppe Braukultur i den tyska förbundsdagen. Gruppen består av ett femtiotal parlamentsledamöter som vill stödja den tyska ölkulturen och bryggerinäringen.

Initiativtagare till Parlamentsgruppe Braukultur är den gröna parlamentsledamoten Lisa Badum, ordförande i den tyska förbundsdagens (Bundestag) klimat- och energiutskott. Hon har under flera år arbetat för att bryggerinäringen och gastronomisektorn ska få bättre statligt stöd under coronapandemin. Bland gruppens cirka femtio medlemmar finns dock ledamöter från de flesta partier som är representerade i förbundsdagen, skriver Getränke News.

I det dokument som författades vid gruppens bildande står det bland annat att den tyska bryggerikulturen står för flera värden och traditioner, som kvalitet, stort hantverkskunnande, regional ekonomi och medelstora företag. Man slår vidare fast att Tyskland är världskänt för sina bryggerier. Vid sidan av några stora aktörer består branschen av många små och mellanstora bryggerier, som ofta är familjeägda och varit verksamma i flera hundra år. Att det hela tiden startar nya bryggerier och det ökande ”craft”-utbudet visar också att näringen i högsta grad lever.

Till sist konstaterar man att coronakrisen med dess nedstängningar orsakat stora problem för de familjeägda företag, traditionella bryggerier och bryggeriägda restauranger som utmärker många tyska regioner. Dessa företag är typiska exempel på hållbar regional ekonomi, som gör Tysklands regioner unika och starka. Mångfalden inom bryggerinäringen måste bevaras och kan också tjäna som en förebild för andra ekonomiska sektorer och för en hållbar cirkulär ekonomi, skriver man också. Parlamentsgruppe Braukultur är det andra initiativet från tyska parlamentsledamöter som rör värnandet om den tyska ölkulturen. Redan 1974 bildades Deutschen Institut für Reines Bier med syfte att stödja tyska bryggeriers rätt att upprätthålla den tyska renhetslagen (Reinheitsgebot).

Det delstatsägda Münchenbryggeriet Hofbräu stämmer ett bryggeri i Dresden för varumärkesintrång. Sachsarna hävdar dock att de har en sekellång tradition på sin sida.

Vid Platzl i centrala München har det klassiska Hofbräuhaus legat sedan 1607. Hofbräu München exporterar sin öl till drygt fyrtio länder världen över och det finns franchisedrivna restauranger som bär dess namn på flera ställen i Tyskland och andra länder. Men ve den som försöker använda namnen Hofbräuhaus, Hofbräu eller liknande former utan tillåtelse. Senast i raden att drabbas av storspelarens vrede är Dresdner Hofbrauhaus, som trots försök att förlikas nu dras inför rätta av ”kollegorna” i München, skriver Süddeutsche Zeitung.

Enligt egna uppgifter grundades Dresdner Hofbrauhaus 1731 och infördes i företagsregistret som Hofbrauhaus Aktienbrauerei runt 1870. 1921 lades dock såväl bryggeriet som tillhörande restaurang i malpåse, bara för att återuppväckas hundra år senare av John Scheller. Han driver även ett antal Edeka-butiker i Dresden och har en idé om att brygga öl enligt Dresdner Hofbrauhaus gamla recept och sedan sälja dessa i butikerna. Scheller hävdar att han har registrerat varumärket, men menar samtidigt att ”Hofbrauhaus” är så pass allmängiltigt att det inte kan skyddas över huvud taget.

Från Hofbräuhaus i München sida hävdar man dock att man registrerade varumärket redan 1879 och att det även omfattar stavningar med både ”au” och ”äu”. Bryggeriets talesperson Stefan Hempl säger att man måste skydda sitt varumärke, inte minst med tanke på de franchisetagare som betalar för att använda det. Förutom att skydda namnet på ölet och restaurangerna, behöver man även skydda de souvenirer som bär dess namn och logotyp. Vad gäller Dresdner Hofbrauhaus historiska arv menar Hempl att Hofbräus rättigheter är äldre och att namnet inte använts i Dresden på omkring hundra år.

Detta är inte första gången som Hofbräuhaus känner sig nödgade att rycka ut för att försvara sitt goda namn. I slutet av 2020 tvingades till exempel en restaurang i Solln byta namn eftersom den hette Hofbrauhaus-Stub’n. 2018 gick Aschersleber Hofbräu i Sachsen-Anhalt samma öde till mötes, trots att man är ett litet bryggeri med en produktion på endast 1 000 liter för den lokala marknaden. Hur det går i det nu aktuella ärendet avgörs av Münchens distriktsdomstol under februari. Båda sidor verkar dock ganska övertygade om att de har rätt och ingen kommer att ge sig i första taget.

Det andra coronapandemiåret innebär ytterligare förluster för tyska bryggerier och dryckeshandlare. Under 2021 minskade ölförsäljningen med 2,2 procent jämfört med året innan.

Förra året sålde tyska bryggerier och återförsäljare cirka 8,5 miljarder liter öl. Det är en minskning med 187,7 miljoner liter (eller 2,2 procent) jämfört med året innan. Det innebär att den negativa trenden under coronapandemin fortsätter – under 2020 föll den tyska ölförsäljningen med 5,5 procent jämfört med det senaste ”normala” året 2019. Det visar siffror från Tysklands statistiska centralbyrå Destatis, som dock inte inkluderar alkoholfri öl, andra maltbaserade drycker eller öl importerad från länder utanför EU.

81,5 procent av all öl som såldes i fjol var avsedd för konsumtion inom Tyskland. Den inhemska försäljningen sjönk med 3,4 procent jämfört med 2020 och uppgick till sju miljarder liter. Om man jämför med 2019 har den inhemska ölförsäljningen sjunkit med 8,6 procent. 1,6 miljarder liter öl gick på export eller konsumerades av bryggerianställda (så kallad Haustrunk), vilket är fyra procent mer än 2020 men två procent mindre än 2019. Av det som exporterades gick 746,6 miljoner liter (-4 procent) till andra EU-länder, medan 817,3 miljoner liter (+12,7 procent) skeppades till länder utanför unionen. Haustrunk uppgick 2021 till 11,5 miljoner liter (-3,7 procent).

Bättre gick det för ölblandningar, det vill säga öl blandat med lemonad, cola, fruktjuice eller andra alkoholfria tillsatser. Försäljningen av dessa drycker ökade med 0,8 procent under 2021 till 441,1 miljoner liter. Detta motsvarar dock endast 5,2 procent av den totala ölförsäljningen.

Att restauranger, barer och hotell tvingades hålla stängt i början av förra året satte stora avtryck i försäljningen. Under årets två första månader minskade försäljningen med 27 respektive 19,1 procent jämfört med samma månader 2020. När restriktionerna gradvis lättades under våren återhämtade sig ölförsäljningen dock något. Tysklands sjunkande ölförsäljning har dock inte bara med coronapandemin att göra. Sedan en ny ölskatt trädde i kraft 1993 har den totala försäljningen sjunkit med 23,9 procent, vilket motsvarar 2,7 miljarder liter öl.

Tyskland är hem för flest mälterier i världen. Under senare år har dock coronapandemin, hårdare regler och egna skandaler gjort livet svårt för flera av de mindre aktörerna.

Många tyska småmälterier har en lång och traditionsrik historia och har klarat sig igenom såväl krig som andra kriser. Nu står dock flera gamla familjeföretag inför en verklighet där man måste kämpa för sin överlevnad. En orsak till detta är allt hårdare miljö- och kvalitetskrav, som många små mälterier har svårt att ha koll på och att följa. Många familjeägda mälterier med en produktion under 10 000 ton per år står ofta också med gamla och omoderna anläggningar. I många fall saknas dessutom pengar till att uppdatera utrustningen.

Under senare år har det även förekommit en del brister hos flera småmälterier, som levererat malt av dålig kvalitet till sina bryggerikunder. I flera fall har kvalitetsbristerna uppdagats först när det bryggts öl av malten, vilket i sin tur gjort att bryggerierna tvingats dra tillbaka och förstöra stora mängder öl till stora ekonomiska förluster. Så sent som i början av januari återkallade Klosterbrauerei Andechs 10 000 hektoliter öl som bryggts med malt som innehöll för höga halter cancerframkallande substanser. Ansvariga för detta var ett mälteri i Kirchheim-Bolanden, som i sin tur hävdar att källan till föroreningen var en ugn som används för tillverkning av münchnermalt.

Ovanpå detta kommer coronapandemin, som bidragit till att den tyska ölkonsumtionen störtdykt de senaste två åren. Dessutom har kostnaderna för korn och energi skjutit i höjden. Som en följd av detta har flera mindre mälterier redan stängt för gott. Senast i raden var Malzfabrik Johann Zeitler i Kulmbach, som lägger ner verksamheten efter att ha funnits i 155 år. I februari förra året upptäckte den bayerska kontrollmyndigheten för livsmedelssäkerhet och veterinärfrågor allvarliga hygienbrister i mälterier och stängde delar av verksamheten. I slutet av året beslutade sig ägaren Horst Beyer att det var lika bra att lägga ner helt. Kvar efter att ett mälteri lagt ner finns ett antal kunder, som också hamnar i trångmål och riskerar att bli utan sina leveranser.

Källa: Inside Beer

Bayersk öl och mat har blivit populär och berömd världen över. I Köln har det dock sett lite annorlunda ut. De lokalpatriotiska kölnarna har vördat sin överjästa specialitet kölsch, som dominerat fatölsmarknaden sedan 1970-talet. Nu vill två bayerska bryggerier ändra på det.

Det slog ner som en mindre bomb i Nordrhein-Westfalen när nyheten kom att de två traditionella bayerska bryggerierna Starnberger Brauhaus och Augustinerbräu avser etablera sig i delstatshuvudstaden Köln. Starnberger, med minoritetsägaren Krombacher i ryggen, är redan först ut med sin Starnberger Alm på Heumarkt i Kölns gamla stadsdel. Till hösten kommer även det klassiska Münchenbryggeriet Augustinerbräu etablera sig i samma område, rapporterar Getränke News.

Syftet är givetvis att rida på det bayerska ölets goda rykte och ta del av den ökande marknaden för det ljusa lagerölet helles. Pilsnertunga Krombacher försökte ta sig in i det segmentet redan 2014 med sin Krombacher Hell, som dock inte blev någon succé. Istället köpte man in sig i det 2016 etablerade Starnberger Brauhaus, som också fick storbryggeriets hjälp att bygga ett nytt bryggeri vid Starnbergsjön. Etableringen av Starnberger Alm kan också ses som en förberedelse för ytterligare expansion. Om konceptet fungerar i Köln lär det fungera på flera ställen, resonerar man.

Att mångas bayerska favoritbryggeri Augustinerbräu också tänker etablera sig i Köln är möjligen ett ännu hårdare slag mot de redan hårt prövade kölschbryggerierna. I sociala medier florerar redan inlägg i stil med ”Äntligen kommer det finnas bra öl i Köln” eller ”Ett fantastiskt öl i mitt tycke”. Augustiner skrev kontrakt på en ny lokal vid Heumarkt redan hösten 2021, men det lär dröja till sensommaren eller hösten i år innan verksamheten är igång. Konceptet blir troligen samma som det som framgångsrikt redan används på Augustiners ställen i Berlin och Dresden, där bayerska delikatesser delar meny med lokala specialiteter.

Fredagen den 28 januari släpper Systembolaget för andra gången i år nyheter i tillfälligt sortiment. Då hittar vi också 2022 års två första tyska öl. Vi kan se fram emot en humlebomb från ett populärt Berlinbryggeri och att återstifta bekantskapen med en klassisk märzen från Bayern.

Vi börjar med humlebomben, som kommer från Fuerst Wiacek. Ölet i fråga är en dubbel-IPA (eller dubbel-NEIPA) som heter Seascape och som har tagits fram i samarbete med amerikanska Vitamin Sea Brewing. Här handlar det om humle, humle och humle, närmare bestämt rikliga mängder av sorterna Citra, Motueka och Loral. I ölet ingår dessutom såväl korn- som vete- och havremalt. Tillsammans ger detta ett öl med doft av tallkåda, citrus och ljust kaffebröd. Smaken är tropisk med toner av mango, persika, melon och andra exotiska frukter.

Fuerst Wiacek grundades i Berlin 2016 och har snabbt blivit ett av de populäraste bryggerierna i den tyska huvudstaden. Bryggeriet har fått namn efter grundarna och bryggarna Georg Fürst och Lukasz Wiacek. De beskriver sig själva som äventyrare, som tycker om att experimentera och lära sig om nya ingredienser och tillverkningssätt. Vitamin Sea Brewing öppnade formellt i februari 2019 i Weymouth, Massachusetts, efter att tidigare varit ett källarprojekt drivet av Dino Funari, Peter Kiley, Joshua Sherman och Richard DiBona.

Fakta Fuerst Wiacek Seascape DIPA
Producent: Fuerst Wiacek
Leverantör: Brill & Co AB
Alkoholhalt: 8,0 %
Förpackning: Burk, 44 cl
Pris: 49,90 kr (113,41 kr/l)
Antal burkar i släppet: 12 000 st.

Sedan över till det mer klassiska. Från bayerska Privatbrauerei Egerer kommer Egerer Gold Märzen, som även dök upp på systemhyllorna i september 2020. Färgen är mörk bärnsten, möjligen till och med åt det bruna hållet. Doften är ganska maltig med inslag av mörkt bröd och katrinplommon. Smaken är kryddig och kraftfull, med mycket malt och bröd även här. En stabil företrädare för en stil som passar till lite kraftfullare maträtter.

Privatbrauerei Egerer grundades 1919 av dryckesdistributören Wilhelm Egerer, men det dröjde till 1931 innan man började brygga öl. Exporterat sina produkter har man bara gjort sedan 2015. Bryggeriet har cirka 120 dryckesprodukter i sitt sortiment, allt från öl till mineralvatten, läsk och vin. Ägare är i dag fjärde generationens Egerer – Franz Luitpold.

Fakta Egerer Gold Märzen
Producent: Privatbrauerei H. Egerer
Leverantör: AB Wicked Wine
Alkoholhalt: 5,5 %
Förpackning: Flaska, 50 cl
Pris: 27,90 kr (55,80 kr/l)
Antal flaskor i släppet: 20 000 st.

Tillsammans med hjälporganisationen Welthungerhilfe bidrar Krombacher till att drygt 86 000 människor får tillgång till rent dricksvatten. Minst 260 miljoner liter per år ska pumpas fram.

Bristen på vatten är extra kännbar i Kenya och Malawi, där det ibland inte regnar på flera månader. Krombachers dricksvattenprojekt startade 2019 och är en viktig del i bryggeriets hållbarhetsarbete. Redan har flera brunnar och vattenstationer byggts med målet att kunna leverera minst 260 miljoner liter vatten per år. Förutom att drickas ska vattnet användas för att förbättra den personliga hygienen och de sanitära förhållandena för cirka 86 500 människor i enlighet med den så kallade WASH-principen (Water, sanitation, hygiene).

Till sin hjälp har Krombacher den ideella hjälporganisationen Welthungerhilfe, som har stor erfarenhet av att anlägga brunnar. Sedan projektet startade har parterna tillsammans med lokalbefolkningen anlagt 38 nya och reparerat elva befintliga brunnar i Malawi. Dessutom har man ordnat femton vattentankar i Kenya, tillsammans med fyra pumpsystem och en vattenledning som i dagsläget är 13,1 kilometer lång. Under våren kommer ytterligare 36 brunnar att anläggas och femton att restaureras, skriver Krombacher i ett pressmeddelande.